Kristendomens nya ansikte

This is an article that I wrote on the changing demographics of Christianity. It is in Swedish... So, use google translate or something, if you're really that interested. Pax et bonum!

Kristendomens kulturella hemvist kommer inte att vara Europa och Nordamerika om det geografiska och demografiska skiftet från det globala nord till det globala syd fortsätter. Det menar religionshistorikern Philip Jenkins

The Faith is Europe and Europe is the faith, tron är Europa och Europa är tron, sa den romersk-katolske poeten Hilaire Belloc. Detta orakel från den obrutet nitiske Belloc är både ett teologiskt som kulturellt uttalande om kristendomens historiskt sett täta anknytning med europeisk och västerländsk kultur. Den europeiska konsten, filosofien och politik är omöjlig att separeras från den kristna tron som genomsyrat kontinenten i tusende år. Det går inte att tala om Europeisk kultur utan kristendom. Frågan är om det motsatta gäller.

Kristendomen, med sitt tilltal om evigt liv som uppstår ur död och en medkännande Gud, verkar födas på nytt i mötet med nya kulturer. En allt större del av troende kristna koncentreras i Afrika, Latinamerika och Asien, och de sydliga kyrkorna växer och florerar med en styrka som motsäger alla tankar på religiös kolonialism. Philip Jenkins, religionshistoriker vid Pennsylvania State University har spenderat en stor del av sin akademiska gärning med att kartlägga kristendomens geografiska, demografiska och kulturella metamorfos. Ett av hans främsta bidrag till ämnet är hans verk The Next Christendom: The Coming of Global Christianity där han med klarhet redogör hur kristendomens hjärta flyttar söderut. Det är ej heller en framtida händelse som vi blott kan skönja vid horisonten. Det har redan hänt.

Jenkins har kartlagt kristendomens demografiska förflyttning i modern tid, och konstaterar att de senaste hundra åren har inneburit att de största delarna av kristendomen ligger utanför Europa och Nordamerika. Av de 558 miljoner kristna i världen vid år 1900, så var 450 miljoner av dem bosatta i Europa och Nordamerika. Vid år 2010 så var det, av 3,188 miljoner kristna, endast 863 som var européer eller nordamerikaner, en gedigen majoritet av kristna bor alltså i den övriga världen, i Afrika, Asien och Latinamerika.¹ När kolonialmakternas grepp om världen vittrade bort förväntades de kyrkor som som slagit rot i de forna koloniernas territorier gå samma öde till mötes, men istället så upplevde de en explosionsartad tillväxt, som i många fall har fortsatt in i modern tid. Det är tydligt att en genomsnittlig kristen inte är en välmående vit medelålders man i Rom, utan snarare en utfattig svart ung kvinna i Kinshasa.

Vilken sanningshalt finns det då att tala om kristendomen som sammanflätad med västerländsk kultur? Inte så mycket, då Jenkins menar att den kristendom som framträder i mötet med kulturerna i Afrika och Asien är en ny sorts kristendom, som skiljer sig från den traditionella uppdelningen av kristendomen i en västlig tradition bestående av de romersk-katolska och protestantiska kyrkorna, och en östlig tradition bestående av de östliga och orientaliska ortodoxa kyrkorna.² Denna ”tredje kyrka” i den tredje världen representerar en kristen tradition i vår tid som är av lika stor vikt, om inte större, som de historiska traditionerna.

Det skifte som sker inom kristendomen, där dess hjärta flyttas från Europa till det globala syd, har en klar parallell till dess första fyra århundraden, då kristendomens hjärta på ett självklart sett var i Främre orienten, i Syrien, Nordafrika och Mesopotamien. Jenkins målar upp en bild där några högvördiga biskopar samlas i ett av kristendomens högsäten, Damaskus, för att höra om hur kyrkan ter sig i det fjärran barbariets Europa. Efter förundring över kyrkans starka framväxt bland germanerna så frågar biskoparna ivrigt ”Denna nya kristendom, är den av den Alexandrinska eller Antiokianska traditionen? Är den ikonoklastisk? Är den monotheletisk eller diatheletisk?”. Budbäraren måste då säga att ingen av dessa frågor är aktuell i den Europeiska kyrkan, utan det religiösa livet tar sig helt nya former.³ De högvördiga är såklart fullkomligt förskräckta över detta.

På samma sätt som en germansk kristen på 400-talet inte brydde sig om ikonoklasm eller visste vad monotheleism var, så är inte den globala kristendomen i syd en spegelbild av de euro-amerikanska kyrkorna Kampen mellan liberaler och konservativa i sociala och sexuella frågor som utmärker kristendomen i norr är inte aktuell i söder. Den kommande kristendomen kommer kanske inte föra en befrielseteologisk kamp som vissa teologer skulle önska. De kommer kanske inte heller nå upp till de konservativa evangelikala samfundens förväntan i trosfrågor. Den kommer med allra största säkerhet fortsätta vara traditionalistisk med stark tro på det övernaturligas roll i det vardagliga livet. Den är något nytt, men igenkännbart och uråldrigt.

Det är ännu osäkert vilken roll den kommande kristendomen kommer att spela i det världspolitiska spelet. Jenkins påpekar, inte utan viss oro, hur mötet med en växande kristendom och en växande islam i Afrikas bräckliga hjärta verkar ofrånkomlig. I motsatts till sekularismens profeter så pekar dessa massiva demografiska skiften, som sker i de mest instabila och krigshärjade delarna av världen, på att de stora konfliktlinjerna i framtiden kommer att dras inte mellan de som har och inte har, inte mellan politiska ideologier, utan mellan rivaliserande trossatser som kämpar om konvertiter.⁴

Vägarna ligger fortfarande öppna för den kommande kristendomen. Det paradigmskifte som nu sker, där kristendomen förlöses från rollen som en falang av den europeiska kulturen till att vara en ännu bredare mångkulturell religion, är kanske lika stor som när kristendomen som i ett trollslag gick från förtryck och förföljelse till statsreligion i Romarriket. Vi återgår till Bellocs storslagna uttlande. Är Europa tron? Nej, för om kristendomen har något högsäte så är det inte i Rom eller Chartres, utan i Braziliens favelas och Sydafrikas kåkstäder.

1Jenkins, Philip. The Next Christendom: The Coming of Global Christianity. Oxford University Press, Oxford 2011. s. 3

2Jenkins, s.5

3Jenkins, s. 19

4Jenkins, s. 201