Wednesday, August 8, 2012

Andlig klarsyn

15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.
21Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. Matteus 7:15-21

Jesus bildspråk i söndagens evangelietext är inte särskilt hjälpsamt, eller hur? Hans poetiska bilder är ju inte särskilt konkreta. Vad som hade varit hjälpsamt är om Jesus gick efter det snärtiga format som används i damtidningar som t.ex Cosmopolitan, "12 sätt att känna igen en falsk profet!" eller "7 sorters andliga frukter och hur man odlar dem!", "6 knep som avslöjar om din pojkvän är ett uselt träd!", "Testa dig själv! Hur sann är du?". Om vi hade fått enkla listor med kännetecken, helst illustrerade och med stödjande statistik, så hade det varit mycket lättare, och betydligt mer användbart än det som Jesus ger oss nu. För jag tycker fortfarande att det är lika dunkelt med att skilja mellan falska och sanna profeter nu, som det var innan jag visste om den här bibelberättelsen. För guess what? Jag hittade ingen bibelavkodare i mitt flingpaket imorse, och det finns ingen lätt nyckel som låser upp betydelsen av allt det som Jesus säger.
Så Jesu avsikt är ganska dunkel. Är det verkligen att förvandla oss till de bästa vaktposterna, som lätt kan se vem av oss som är bra eller usel, sann eller falsk? För om det var så, då måste jag erkänna att jag själv ligger ganska uselt till.För det första jag tänkte på när jag läste den här evangelietexten var om jag själv var en sann eller falsk profet, ett gott eller ont träd. Jag började tänka på det som jag ansåg var mina frukter, och om de var bra eller dåliga, och om min förkunnelse i dagens gudstjänst var sann eller falsk. Jesus är ju så hård i den här texten, och jag vill ju så gärna vara ett gott träd. Ett ståtligt träd som bär många vackra frukter, till Guds ära. Fromt, va?
Njae, jag är inte helt hundra på om det är fromt att tänka så. För om vi börjar utvärdera oss själva, så börjar vi också snart att utvärdera våra medmänniskor. Han där, är han verkligen ett gott träd? Han både super och svär! Och hon där, en mer grälsjuk kyrkoherde har jag aldrig träffat. Hon kan omöjligen vara en sann profet!

Det låter ju, ärligt talat, som ett rent helvete! Dagens text är farlig, för det är så oerhört lätt att man läser den och sen börjar fokusera på sig själv. Och det som händer då, är att antingen blir man nedslagen och ångestfylld. Jag är ett uselt träd, jag bär ingen god frukt, jag tillhör inte Guds rike. Eller, så blir man stolt och självgod, och börjar upphöja sig själv genom att utvärdera och underkänna andra. Men det är ju just det som är grejjen. Guds rike handlar inte bara om mig. Det handlar inte bara om dig.
För vem är det som ansvarar för trädgården? Är det trädet, eller är det trädgårdsmästaren? Så använd inte Jesus som en ursäkt till att utvärdera varandra, utan lyssna också på det han säger i Joh "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar i vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig" (Joh 15:4). Kristus kom inte för att beordra oss att syna varandra och andra, utan att befria oss från det. Befria oss från vår vilja att alltid mäta och bli mätta. Befria oss från vår vilja att jämföra det bästa i oss själva med det sämsta i andra. Befria oss från idén att man måste göra stordåd om man skall få vara Guds barn. Nej, det enda som behövs är att vara kvar i Kristus. Att vara del av hans kropp som är Kyrkan. Att samlas kring det här bordet, återigen få berätta Guds berättelser och dela en måltid tillsammans. Det är alldagligt. Det är enkelt. Och det räcker, ändå in i himmelriket.

No comments:

Post a Comment